Tankar om att resa

Medan Linda rattar Betsy på motorvägen AP7, för att runda Barcelona på väg neråt trakten av Valencia, sitter jag bredvid och funderar på resandets psykologi och filosofi.

Medan kilometer efter kilometer och timme efter timme läggs till handlingarna kan man fråga sig vad som rör sig den bredvidsittande personens hjärna? Till en början studeras landskapet utanför bilfönstret med stort intresse. Små utrop till chauffören förkommer då och då, till exempel "Såg du åsnan där borta till vänster?" bemöts med "Nej, men han i den röda BMW:n bakom oss kör som en åderförkalkad åsna". 

När utsikten inte längre är lika stimulerande, ägnar han sig åt att närmare studera bilens inredning. Handskfackets konstruktion börjar ifrågasättas. När luckan fälls ner visar sig två fördjupningar på dess insida, avsedda för koppar med hett kaffe - något som fungerar bra i teorin men verkliga livet ofta ger anledning till små svordomar och vid hemkomsten, byxtvätt, eftersom kopparna rutschar omkring i sina gropar som på ett stormigt hav när bilen rör sig. 

Men varför låta en undermålig design av en lucka till ett handskfack påverka humöret? Han gör i stället som i ordspråket "Om berget inte kommer till Muhammed, så får Muhammed gå till berget", dvs om en kopp inte passar i fördjupningen, kanske andra objekt passar, t ex ett äpple. Han gör en empirisk studie genom lägga en sådan frukt i gropen och voila, den ligger stadigt även vid passage av "fartgupp/vägbulor".

Den bredvidsittande kan ha den läggningen att han gärna, i all välmening och i kraft av hans (i eget tycke) längre erfarenhet av bilkörning, ger små råd till den som för tillfället sitter vid ratten. Denna person är fullt upptagen med att manövrera pedalerna på golvet och med spakar och knappar i cockpiten och inte minst att med ögon och öron lotsa bilen mot målet utan att bucklor eller blodvite uppstår. Dessa råd kan vara av varierande dignitet och grad av sarkasm, t ex "det finns en femte växel också, om du har glömt det".

Vägval kan eskalera till en äktenskaplig konflikt eller mental kollaps i synnerhet om det handlar om en dragkamp mellan GPS- navigatorns envisa och påstridiga röst, som blir allt domderande om den inte åtlyds, och förarens eller den brevidsittandes egen bestämda vilja. Min lilla dotter brukade bekymrat kommentera navigatorns artificiella röst genom att yttra "Pappa nu är tanten arg igen" när rösten krävde en 180 graders helomvändning tillbaka till den utstakade rutten.

Många gånger måste beslutet tas sekundsnabbt, innan man hunnit välja väg. Vilka konsekvenserna blir vet man inte i förväg. Det kan bli en försening, eller en tidsvinst, nya upplevelser eller bara irritation och ilska. Men det händer också någon gång att det påverkar hela ditt liv. Jag kommer osökt att tänka på en dikten "The road not taken" av Robert Frost, amerikansk poet (död 1938).

VÄGEN INTE TAGEN

Översättning av

Anders G.J. Rhodin, 2015

Två vägar skildes åt i en gulnad skog,

Och ledsen att jag ej kunde färdas båda

Och vara en färdman, länge jag stod

Och såg nedför en så långt den låg

Tills den där svängde jag kunde beskåda;

Sen togs den andra, lika fin till mötes,

Och hade kanske en bättre fordran,

För den hade gräs och nötas behövdes

Men angående det, så passagen därstädes

Hade så nött dom båda likt varann,

Och båda den morgonen likaså låg

Under löv som ingen fot trampat än.

Åh, jag behöll den första för en annan dag!

Men vetande hur väg leder bort mot väg

Tvivlade jag att nån gång få se den igen.

Jag suckande skall berätta detta nån dag

Nånstans nångång, en lång tid långt bort:

Två vägar skildes åt i en skog, och jag—

Jag tog den minst färdad denna dag,

Och detta har hela skillnaden gjort.